Könsmönster klipper vingarna

Det var väl Elmer Diktonius som sa att "blott de tama fåglarna har en längtan, de vilda flyger", eller hur det nu var. Jag tycker att den som är förälder ska försöka ge just det till sina barn. Barn är nya i sin utveckling. Det finns många som vill att barn ska foga sig i könsnormer, vithetsnormer och normer om det "normala".

Vad är "normalt?"

Men tänk om det som vi tycker är "normalt" är helt galet? Och vad är rätt? Är det det - bara för att de flesta tycker det? Är man en förälder som är medveten om detta, kan man göra något åt det, också när det gäller ens barn. För min del har det varit viktigt att låta mina barn växa upp i så stor frihet som möjligt, fria från saker som samhället vill lägga på dem. De är redan något, det är inte något som de ska "bli". Därför är det viktigare att ta reda på vilka ens barn är - i stället för att bestämma vad dina barn ska "bli".

Könsnormer kommer ofta smygande

Min erfarenhet är att de här normer som läggs på våra barn, kommer smygande, obemärkt. Kom de tydligt och etappvis, skulle det vara lättare att undvika fällorna. Som det här med färger för barn. Ljusrosa för flickor, ljusblått för pojkar. Tänk om ljusrosa är just något som mina killar önskar sig? Tänk om mina killar vill ha långt, vackert hår och om mina tjejer vill ha kort, snaggat hår? Redan på dagis märkte jag att fröknarna försökte pådyvla dem könsnormer, om vad "tjejer" och "killar" skulle ha och göra och så vidare, och så vidare.

Min son fick inte ha rosa balklänning

Som på dagis när vår son ville komma till dagis i sin rosa balklänning. Han skulle på maskerad efteråt och ville så gärna klä sig fin redan till dagis. Vi hade köpt världens vackraste, rosa balklänning till honom, han älskade den, men avskydde den, när hans fröken sa att det inte passade att komma i en rosa klänning till dagis. Jag var inte där när det hände, men han berättade gråtande på kvällen att han inte ville ha sin fina, rosa klänning längre. Gissa om jag tog en allvarlig diskussion med den fröken efter det. Efter det retade småkillarna honom för att hans favoritfärg var rosa. Han lärde sig att inte bry sig om det. Idag tycker han fortfarande att den är fin. Och jag hoppas han aldrig byter favoritfärg!

15 aug 2017